Gunnar Brickner inledde sin karriär inom databranschen på 50-talet och har spenderat en stor del av sitt yrkesverksamma liv utomlands. Men pensionärslivet var inget som lockade Gunnar. Som 71-åring började han arbeta på Max Matthiessen med att rekrytera nya kundföretag. 21 år senare har han fortfarande kontakt med många av de anställda på företagen.
Klockan är nio en gråmulen novembermorgon. Gunnar Brickner har redan varit på kontoret ett par timmar och hunnit med att inleda dagens arbetspass och äta sin frukost där, något som har blivit en daglig tradition. I januari nästa år firar han sin 92:a födelsedag och i skrivandets stund arbetar han fortfarande heltid på Max Matthiessen där han började 1996. Om en vecka väntar nästa fas i livet som han själv kallar att vara ”arbetsledig”. Men ledighet är egentligen inget som lockar Gunnar.
– Jag kommer att få abstinensbesvär. Jag tillhör den gamla skolan som uppskattar att ha ett arbete att gå till men jag måste försöka anpassa mig. Och någonstans måste man ju dra gränsen.
Jag kommer att få abstinensbesvär. Jag tillhör den gamla skolan som uppskattar att ha ett arbete att gå till men jag måste försöka anpassa mig.
Men innan vi pratar vidare om vad han har för planer för sin arbetslediga tid så backar vi bandet till början av 50-talet då Gunnar fick sin examen från Handelshögskolan och var på väg ut i yrkeslivet.
– Efter några år inom revisionsbranschen fick jag 1957 via svenska förbindelser anställning på ett dataföretag i Kalifornien. Det var dataålderns begynnelse och man programmerade mestadels i maskinspråk. Därefter kom kodspråket cobol med flera.
När han återvände till Sverige några år senare insåg han att ytterst få i Sverige visste något om databehandling så han beslutade sig för att skiva en bok i ämnet. Resultatet ”ABC om ADB” (automatisk databehandling) publicerades kort därefter.
– Boken användes som utbildningsmaterial av bildningsförbund men den fick inte direkt något Nobelpris, säger Gunnar och skrattar.
Under de nästkommande 25 åren arbetade han inom stål- och malmindustrin varav 20 år på olika platser runtom i världen. Efter sin sista utlandstjänstgöring var han på pappret ålderspensionär men ville inte gå sysslolös. Han började arbeta för ett försäkringsbolag i Stockholm som blev uppköpt och hamnade därefter i försäkringsförmedlarbranschen.
– Jag insåg ganska snabbt att om man ska vara i den här branschen så är det Max Matthiessen man ska jobba för. Och så blev det. Under sin första tid hjälpte han rådgivarna med att rekrytera nya kundföretag. Numera har han mest kontakt med de anställda på bolagen – och många känner honom väl efter drygt 20 år på jobbet.
– Jag får ett väldigt positivt bemötande från kunderna. Många av företagen har vi haft som kunder sedan jag började och jag har pratat med de anställda under tio till femton års tid.
Jag har aldrig varit sjuk, har idrottat i hela mitt liv, sprungit Marathon och tagit hand om min hälsa. Sådant bygger upp ett värdefullt reservkapital.
Att ha ett positivt arbetsklimat där man trivs med kollegorna och tror på företagets verksamhet är nyckeln till ett långt arbetsliv menar Gunnar.
– Jag tycker det är roligt att prata med våra kunder och har en stor kontaktyta med många vänner här på Max Matthiessen. Sedan gäller det förstås att hålla sig frisk och kry. Jag har aldrig varit sjuk, har idrottat i hela mitt liv, sprungit Marathon och tagit hand om min hälsa. Sådant bygger upp ett värdefullt reservkapital.
Om en vecka kommer vardagen att se annorlunda ut för Gunnar och det är med blandade känslor han går från heltidsarbetande till arbetsledig, även om han ser fram emot mer tid med familjen.
– Mina barnbarnsbarn är mellan 2 och 5 år så jag har lite att ägna mig åt. Något större firande har han inte planerat men en kopp kaffe med kollegorna ska han se till att hinna med. Att Max Matthiessen har större avtackningsplaner än så får bli en överraskning.