Missnöjets vindar inleder valåret

Det svenska valåret har inletts i en miljö med en betydande internationell politisk turbulens. I USA har president Trump följt sina egna instinkter på tvärs med uppfattningarna traditionellt inom hans parti och initierat handelsrestriktioner mot omvärlden. Som så många gånger förut beskrivs det som att dessa åtgärder ska skydda jobb och enbart vara till fördel för den egna befolkningen. Aldrig verkar den som tar första steget räkna med att de som drabbas i sin tur gör motåtgärder, och att det är den samlade effekten av allas åtgärder som ska värderas. Då ändras kalkylen, och alla blir förlorare.

Den 6 november väntar val i USA, det som kallas mellanvalsåret, halvvägs till nästa presidentval. Då utmanas den rådande republikanska dominansen över det politiska livet i USA. President Trump kunde med hjälp av sin republikanska majoritet i kongressens bägge kamrar leverera en skattereform i slutet av 2017. Den var förvisso kraftigt underfinansierad och inte särskilt väl utformad för att uppmuntra till mer av arbete, men den togs emot positivt av såväl marknad som den amerikanska opinionen.

I november riskerar republikanerna framför allt att mista sin majoritet i representanthuset. Det skulle sätta ett effektivt block för fortsatta möjligheter till ny lagstiftning för Trump. Vi riskerar få en amerikansk politik som istället präglas av fördjupade utredningar kring vad som egentligen föregick valet 2016 och vilka kontakter som personer runt Trump haft med olika ryska intressen. Därtill finns en risk att en alltmer frustrerad Trump fullföljer och förvärrar sina åtgärder mot den fria världshandeln.

Vi riskerar att få en amerikansk politik som i stället präglas av fördjupande utredningar kring vad som egentligen föregick valet 2016.

Det är förutsättningarna för handel som också står i centrum för den europeiska debatten när nu Brexit förhandlingarna går in i en svårare fas. Förhandlingarna har varit märkligt segdragna och känslan har återkommit av att man på brittisk sida verkar förhandla mer med varandra än med sina motparter i form av de kvarvarande 27 medlemsländerna i EU. Premiärminister May går en svår balansgång vad avser skilda synsätt som finns i hennes eget parti. Den tendens som dock återkommer är att britterna drar upp så kallade red lines, alltså positioner som de inte tänker överge, vilket styr mycket av vad som kan åstadkommas. Den brittiska sidan har förklarat att de vill inte bara lämna EU, utan också den inre marknaden och tullunionen. De beskeden i sig placerar britterna längre ifrån ett handelssamarbete med EU än vad Norge, Schweiz och Turkiet har idag.

Det lämnar förhandlarna med att upprätta ett frihandelsavtal, som oftare används mellan handelspartners som geografiskt ligger längre ifrån varandra. Man blir då uppenbart mer beroende av vad som exakt står i avtalet, vilket i sin tur gör att de ofta tar många år att färdigställa. Från den brittiska sidan verkar man dessutom i ett kommande avtal vilja få bort konsekvenserna av sina egna red lines. Alltså förordas att de ska få välja inom vilka områden de likt tidigare ska ha i det närmaste helt friktionsfri handel och inom vilka områden de inte önskar det. Det brukar kallas för att plocka russinen ur kakan, och kommer rimligen inte att accepteras av de kvarvarande EU-länderna.

I valet i Italien påmindes vi om de senaste årens utslag av missnöje från valmanskåren. Det enkla och populistiska, det som lovar slutenhet och ställer olika människor och grupper mot varandra väljs före det som tror på öppenhet och fri handel. I ett av EU:s grundarländer med en traditionellt mycket positiv syn på EU, kan vi nu snart se ett tillträde av en av Europas mest EU-kritiska regeringar.

De politiska vindarna skulle kunna antas återspegla mycket svåra ekonomiska förhållanden. Det är därför förvånande att konstatera att allt detta sker i ett av de mest ekonomiskt gynnsamma klimat som mänskligheten upplevt. Vi har som mänsklighet aldrig haft det bättre, en förbättring som dessutom är bredare utspridd bland vanligt folk än någonsin tidigare. Vad kan få oss på bättre tankar, kan man undra, och kommer allt detta svepa in i Sverige i september när vi går till val?

Fredrik Reinfeldt

Fredrik Reinfeldt är seniorrådgivare inom Max Matthiessen. Här kan du läsa mer om hans uppdrag inom Max Matthiessen-koncernen.