INTERVJUN. Som liten var det aldrig någon som lyssnade på henne för det tog så lång tid innan hon kom fram till det hon ville säga. Sedan dess har Sophie Nachemson-Ekwall gått via ekonomistudier och skolans kårtidning till de stora drakarna och en ny karriär som forskare inom företagsekonomi. Vad driver henne?
Max Matthiessens vd och koncernchef Christoffer Folkebo träffade Sophie Nachemson-Ekwall, en driven och passionerad forskare.
Christoffer Folkebo: Om du definierar dig själv, vad är du då? Mamma, forskare, journalist?
Sophie Nachemson-Ekwall: Jag har varit allt det där och är det till viss del fortfarande. Men i dag fungerar jag snarare som coach till barnen. De är 21 och 19 år och på väg att flyga ut. Journalistiken slutade jag med för ett antal år sedan. Den är helt borta i dag men det tog sin tid att få den ur blodet. Nu kan jag med glädje öppna tidningen och njuta av en bra artikel utan att göra någon värdering. Jag tycker fortfarande att det är kul att debattera och att ha synpunkter, men det är i en annan roll. Nu har jag min bas i forskningen och jag upplever att omvärlden uppfattar det. Jag trivs väldigt bra med den överväxlingen.
Christoffer: Din inre drivkraft och glöd är påtaglig. Du verkar alltid vara på väg och har ständigt något på gång.
Sophie: Ja, jag har någon form av defekt, så till vida att om jag stöter på något jag inte förstår mig på så ger jag mig inte förrän jag begriper. Det skulle aldrig falla mig in att bara acceptera. Jag ställer ständigt frågan: Varför då?
Christoffer: Kommer det naturligt eller är det intränat?
Sophie: Jag är gediget nyfiken och vill förstå. Det gör mig väldigt engagerad, givet att det handlar om resonerande samhällsfrågor som intresserar mig. När jag var liten var jag dålig på att tala och kommunicera. Det var aldrig någon som lyssnade för det tog så lång tid innan jag kom fram till det jag ville säga. Men sedan började jag skriva och fick fin respons från lärare som helt plötsligt förstod vad jag menade. Jag skriver för att det är det bästa sättet för mig att förmedla det jag tänker på.
Christoffer: Jag blir förvånad när du säger att du är dålig på att tala. Du är en person som jag har sett och lyssnat till genom åren och jag har aldrig uppfattat det så.
Sophie: Knepet är att du ska vara avgränsad i din profession och bara prata om det du kan. Då blir du blir modigare och det gör det lättare att tala. Det var min pappa som lärde mig att man ska vara fokuserad. Under många år tackade jag nej till att hålla föreläsningar men nu har jag gett upp, för folk vill uppenbarligen lyssna på mig och då får jag göra det.
Christoffer: Min upplevelse är att det är en viss typ av journalistik som regerar i Sverige, ganska grund och tråkig. Att efterfrågan på ärlig och lite djupare journalistik saknas. Finns det utrymme för fungerande och kvalificerad journalistik?
Sophie: Det måste det göra, annars fungerar inte demokratin. Frågan är jättestor och viktig. Citatmaskinerna som egentligen bara skapar rubriker räcker inte. Analysen behövs och läsaren måste kunna fatta ett beslut utifrån det hon eller han läser. Det som skrivs måste vara korrekt, vilket jag lärde mig på Affärsvärlden, och det har präglat mitt sätt att skriva.
Christoffer: Anser du att svenskt näringsliv är bättre genomlyst i dag jämfört med när du började som journalist?
Sophie: Det är annorlunda nu. När jag började på Affärsvärlden fick vi årsredovisningar budade till oss några dagar före aktieägarna, för att vi skulle hinna trycka. Den tiden är förbi sedan länge. Vi har även haft en strukturomvandling inom svenskt näringsliv som innebär att storföretagen inte är lika viktiga längre. Bolagen har förändrats och det gör att det finns behov av annan typ av genomlysning. När det gäller redovisningen är det mycket som har gått framåt. Sedan kan jag fortfarande häpnas över att vi har väldigt höga ersättningar i vissa bolag, där det är svårt att motivera vilket aktieägarvärde som har skapats. Det sker även mycket inom hållbarhetsområdet. Företagens hållbarhetsarbete – och hur vi hanterar det i Sverige med hållbarhetsredovisningar, integrerad rapportering och värdeskapande bolag – ser jag som en fantastisk revolution av näringslivets roll i samhället.
Christoffer: Vad önskar du för framtiden och vad är din roll?
Sophie: Jag vill se mer av kooperativ och folkrörelse, mer socialt entreprenörskap och mycket större mångfald i ägandet, så att näringslivet känner press att fokusera på långsiktigt värdeskapande istället för vinstmaximering. En dynamisk marknadsekonomi, det är vad jag vill ha. Jag tror att jag kan bidra med min kunskap om bolagsstyrning och min öppenhet för hur det ser ut internationellt, tillsammans med min vilja och förtjusning att blanda och ta fram det bästa. Jag gillar begrepp som inkluderande kapitalism men tycker att ord som idéburen marknadsekonomi passar bättre in på ett framtida Sverige. Just nu brinner jag för frågor som vilka lärdomar vi kan dra av Brexit och Trump, och vad globaliseringen betyder?
FAKTA: SOPHIE NACHEMSON-EKWALL
- Född 1964 och uppvuxen i Göteborg.
- Bott fyra år i Japan. Bosatt i Stockholm. Man och två vuxna barn.
- Doktor i företagsekonomi på Handelshögskolan. Föreläser. Debatterar.
- Har skrivit för bland annat Affärsvärlden, Di, Finanstidningen och SvD.
- Hennes bok om ABB och asbesthistorien ledde till Hasse Olssons pris som Årets ekonomijournalist 2002.
TEXT: TOVE HEDMAN
FOTO: ANNA RUT FRIDHOLM