Det är nog många som tycker världen är lite svår att förstå sig på för tillfället. Världsekonomin går bättre och optimismen i Asien och i USA är påtaglig. I stora delar av den utvecklade världen har fler det ekonomiskt bättre än vad de någonsin haft. I hela världen växer världsbefolkningen samtidigt som världsfattigdomen trycks tillbaka. Detta till trots verkar något flyga i många väljare när de ska till att rösta. Då följer de ledare som beskriver utvecklingen i undergångstermer och som mer än gärna vill se det som byggt upp vår värld nedrivet och ersatt av oklart vad.
Under 2017 kommer många av dessa valtillfällen att ske i Europa. I mars är det val i Nederländerna, i april och maj är det val av ny president i Frankrike och i september är det val i Tyskland och Norge, för att nämna de som närmast berör Sverige. Parallellt med dessa val ska Storbritannien påbörja sin resa ut ur EU. De förväntas utlösa artikel 50 i EU-fördraget under mars månad, vilket blir startskottet på en två-årsperiod som kommer att avsluta det brittiska EU-medlemskapet. Vad som ska komma istället vet vi alltså ännu inte. Det ska förhandlas och förhandlingarna har ännu inte inletts. Det kan vara bra att påminna om det, eftersom en del har ägnat sig åt att analysera hur det gick med Brexit, något som alltså ännu inte hänt eller ens påbörjats.
I Nederländerna som kan räknas som en av Sveriges närmaste allierade inom EU, har en stor koalition av borgerliga och socialdemokraterna styrt. Det har, som oftast blir fallet, skapat en bra jordmån för det högerextrema Frihetspartiet med partiledaren Geert Wilders att vinna momentum. Wilders spelar på de strängar som lett till framgångar i många länder, också Sverige. Han gör hätska utfall mot invandrare och då särskilt mot muslimer. Han målar upp en vi och dom konflikt, där ”vi” utgörs av människor som redan bor i vårt land, åtminstone om de liknar oss själva och ”dom” blir alla andra. Den enkla tanken är sedan att allt som är ”vi” är tryggt och bra och allt som är ”dom” är farligt. Han vill starkt begränsa människors rörlighet och önskar att Nederländerna lämnar EU. Wilders parti kommer inte vinna egen majoritet men kan bli största parti, och frågan är hur mycket av budskapet som färgar av sig på andra partier. Framgångar för Frihetspartiet kan också förstärka den mer skeptiska hållning till EU som syns alltmer i detta land som alltså är ett av EU:s grundarländer.
Årets viktigaste val avgörs i två omgångar, 23 april och 7 maj, när fransmännen väljer ny president. Frankrikes president har mer makt än andra folkvalda presidenter och premiärministrar i Europa, dels konstitutionellt och dels till följd av Frankrikes betydelse. Den nyvalde presidenten kommer ha stor makt att påverka hur EU:s relation till Storbritannien kommer att se ut efter Brexit, och därtill hur EU i sig själv ska utvecklas utan Storbritannien. Det intressanta är att de kandidater som ställer upp är mycket olika varandra.
Många hade trott på en traditionell uppgörelse mellan kandidaterna från det borgerliga Republikanerna och socialistpartiet. Den sittande presidenten Hollande från socialistpartiet har dock låga förtroendesiffror och partiet har istället valt att nominera Benoit Hamon som sin kandidat. Han lämnade en tidigare roll som utbildningsminister i Hollandes regering, eftersom har inte ansåg att regeringen förde en tillräckligt socialistisk politik. Han har föreslagit inrättande av en medborgarlön och motsätter sig de flesta förslag som finns om att reformera den franska ekonomin och arbetsmarknaden, trots uppenbara problem med konkurrenskraften. Få tror i dagsläget att hans socialistiska kandidatur kommer att vinna tillräckligt stöd.
När Republikanerna nominerade den tidigare premiärministern Francois Fillon, var det många som trodde att han skulle bli näste president. Han har dessutom det mest genomarbetade reformförslaget av alla kandidater för hur den franska ekonomin ska bli mer konkurrenskraftig. Han har dock fått stora problem till följd av anklagelser om att ha utbetalat ersättningar till sin fru och sina barn längre tillbaka på 1990-talet under sin tid som parlamentsledamot. Han hävdar att det var accepterat då och att ersättningarna motsvarades av verkliga arbetsinsatser, men har trots denna försäkran sett sina opinionssiffror dala.
Vi ser därför i dagsläget ut att få en slutuppgörelse mellan Nationella Frontens Marine Le Pen och den oberoende och mycket EU-positive kandidaten Emmanuel Macron. Två ytterligheter på många sätt, som var och en samlar drygt 20 procent av väljarna bakom sig för tillfället. En förespråkar att Frankrike lämnar euron och EU, stänger sina gränser och sätter Frankrike först, den andre förespråkar öppenhet och vill se ett förstärkt EU-samarbete. Ingen av dem har samma tydliga program för Frankrike som Fillon. Många frågor återstår alltså att svara på. Det kan dock sluta i ett val där många väljare i andra omgången känner sig vilsna och har att välja mellan två ytterligheter, åtminstone i synen på EU. Hur de väljer kommer att få stor påverkan på Europa och Sverige.
Fredrik Reinfeldt
Fredrik Reinfeldt är seniorrådgivare inom Max Matthiessen. Här kan du läsa mer om hans uppdrag inom Max Matthiessen-koncernen.