Du arbetar mycket mindre än du tror

BODIL JÖNSSON

Bodil Jönsson är professor emerita, fysiker, forskare, författare och folkbildare, känd från tv:s Fråga Lund och boken Tio tankar om tid.


GÄSTKRÖNIKA. Fritidens måne kretsar kring planeten Arbete med dess massa och tyngd” – så skrev Tomas Tranströmer redan 1966 i dikten I arbetets utkanter. Att man så fokuserar på arbetet också på fritiden är en av delförklaringarna till att många i dag tycker att de arbetar ”alltid”.

Arbetslinjen har successivt förvandlats från en politisk doktrin till en dominerande vardagstanke. Visst tar 8-timmarsarbetsdagen upp 33 procent av måndags–fredagsdygnen. Men sett över hela veckan är andelen lägre, ”bara” 24 procent, eftersom vi inte arbetar lördag–söndag. Och på årsbasis blir andelen ännu lägre, 20 procent, om man räknar bort semester och helgdagar. På livsbasis då? Ja, de flesta har 20 levnadsår före sina 40 arbetsår och 20 efter – det finns alltså 40 arbetsfria år på ömse sidor om det 40-åriga arbetslivet. Så att vi under arbetslivet jobbar 20 procent innebär att vi sett över hela livstiden bara jobbar 10 procent (15 procent av de vakna timmarna). Varför känns det då som om vi arbetar ”alltid”?

”Så att vi under arbetslivet jobbar 20 procent innebär att vi sett över hela livstiden bara jobbar 10 procent.”

Arbetet engagerar i dag långt utanför sina egentliga tidsdomäner. På fabriksarbetets tid var det inte mycket att prata om utanför jobbet – arbetet var direkt knutet till en viss plats och till en given tid. Men nu tänker vi också på fritiden på arbetsuppgifter, nästa deadline, IT-problem, löneorättvisor, osäkerheten i anställningen, vilket jobb vi vill söka härnäst, hur dum chefen var som… Vi kanske inte gör så mycket arbetsrelaterat på fritiden, men vi släpper inte uppmärksamheten på arbetet. Vi pratar om det ideligen – vid middagsbordet, när vi ska somna, på nätet, i mobilen, när vi träffar vänner… Tänk om vi skulle införa en begränsning av samma typ som Astrid Lindgrens och hennes systers i deras telefonsamtal mot slutet av livet? För att begränsa att allt skulle handla om dem som nyss hade dött eller var nära döden inledde de sina samtal med ”Döden, döden!” – och sedan var de färdiga med det. Tänk om vi på motsvarande sätt sa till varandra ”Jobbet, jobbet!” – och därefter övergick till att prata om annat. Redan det skulle ge arbetslivet betydligt rimligare proportioner. Men ve och fasa: vad skulle vi ha att prata om om vi inte fick prata jobb?

I en bok med titeln Tio tankar om arbete har jag försökt sätta in arbetet i dess egentliga livssammanhang. Vridit och vänt på arbetslöshet, arbetstid, medborgarlön, egenarbete, välfärdsförmögenhet, pensionsålder … Hela tiden har jag kommit tillbaka till att människan är en handlande varelse som behöver återkoppling på sina handlingar för att alls kunna utvecklas. Ja, i sin innersta kärna är ju arbetet framtidsrelaterat. Att sluta att alls göra något vore därför liktydigt med att säga att man inte längre tror på framtiden.

Men det betyder förstås inte att ”arbete” också framöver behöver betyda detsamma som det gör i dag. Förresten: vet vi ens vad det betyder just nu? Den rådande inställningen är minst sagt dubbel: att ha ett arbete har blivit det viktigaste av allt, men samtidigt vill man helst ha kortare arbetstid och längre semester … Arbetets omfattning har inte minskat i takt med teknikutvecklingen, snarare tvärtom. Kontraktet mellan samhället och den enskilde som vilade på den fulla sysselsättningen har brutits nu när arbetslösheten har bitit sig fast. Arbetslinjens baksida slår hårt mot de många som inte får ingå i arbetets lyckogemenskap och ”göra rätt” för sig och sin familj.

Också om framtidens arbetsliv hade liknat nuets skulle det funnits många skäl att hitta nya fungerande relationer mellan individ – familj – arbetsliv – samhälle. Men så kommer det inte att bli och orsaken till det framgår på annan plats i denna tidning: den omtumlande robotiseringen. När både lönearbetet och egenarbetet snabbt förändras – vad finns det då för nya möjligheter att hitta bättre balanser individuellt, politiskt, arbetsmarknadsmässiga, ekonomiskt?

Välkommen in i samtalet!