Spelar det någon roll vem som äger våra företag?

ALMEDALEN. Stora flöden sparkapital går in i indexfonder och passiva ägare ökar snabbt på världens börser. Vad blir följderna för ägarstyrning och i förlängningen framtida avkastningen i våra företag? Det var frågor som debatterades vid Max Matthiessens frukostseminarium under onsdagsmorgonen. 

Trenden är tydlig, allt mer kapital söker sig till indexförvaltning. I USA äger fondbolag över 80 procent av marknaden och aktörer som BlackRock och Vanguard dominerar ägarbilden på börser runtom i världen. Att det kommer att få konsekvenser för hur våra bolag styrs var dagens panelexperter eniga om. Alectas vd Magnus Billing pekar på ett antal risker med ett ökat passivt institutionellt ägande.

– Det blir svårare för bolag utanför index att anskaffa kapital och kapitalkostnaderna ökar. Strävan från många börsbolag att hamna i index kommer därför att accentueras, säger han.

Han menar också att en alltför homogen marknad kan bidra till ökade marknadsrisker och volatilitet men även ett minskat intresse att driva ägarfrågor. Samtidigt är han noga med att poängtera att det finns olika typer av institutionellt ägande.

– Det är viktigt att särskilja vilka institutionella ägare vi pratar om. Vårt engagemang i de bolag vi investerar i bygger på en långsiktighet och ett högt förtroende som liknar det som betecknar kött och blod, säger han.

Det passiva ägandet är dock något som blir allt mer kännbart, menar Göran Espelund, styrelseordförande vid Lannebo Fonder:

– De stora utländska förvaltarna skickar hit representanter via någon advokatbyrå för att delta vid bolagsstämmor och de röstar oftast nej utan att presentera andra alternativ, säger han.

Hållbarhetsfrågan är en annan stor utmaning i den passiva ägarstrukturen då möjligheten att påverka bolagen är begränsad.

– Störst positiv effekt ser man när man lyckas utveckla ett dåligt skött bolag till något bra, säger Caroline af Ugglas, vice vd på Svenskt Näringsliv. Men för att göra det krävs en aktiv förvaltning. Ett index arbetar enbart med exkludering vilket innebär att utvecklingsförmågan försvinner helt.

Författaren och debattören Björn Weigel är en annan stor kritiker till det passiva ägandet och beskriver det som “ett gift som spridit sig i västerlandets kapitalism”. Han ser även en risk i att företagens produktivitet och utvecklingstakt blir lidande utan en tydlig ägarstyrning.

– Företagen tenderar att satsa allt krut på interna processer och styrsystem av ängslan att göra fel istället för att driva utvecklingen framåt.

Även Max Matthiessens vice vd Glenn Nilsson lyfter fram brister i det institutionella ägarskapet.

– När det blåser mycket tenderar de institutionella ägarna att bry sig mer om vad som står i media än att skapa värde för aktieägarna genom obekväma beslut, säger han och nämner Swedbank som exempel.

Hur ska man då tänka som privat placerare, är en billig indexfond att föredra i sitt sparande framför en aktivt förvaltad fond? En märkbart upprörd Espelund ger sitt tydliga besked:

– Aktiv förvaltning har aldrig varit mer relevant än nu och den ger bättre avkastning över tid. Att investera i en global indexfond strider mot all ekonomisk teori, säger han och refererar till att inga marknader är helt effektiva.

Han får medhåll av Billing:

– Det finns ingen perfekt informationseffektivitet. Att investera utifrån ett börsvärde i index är därför helt ologiskt.