GÄSTKRÖNIKA. Nätlobbyisten Per Strömbäck har skrivit en behändig bok om digitala myter. Ni vet, sånt där som upprepas så ofta att det blir till sanningar som ingen orkar ifrågasätta: ”Det finns en likvärdig konkurrent ett klick bort”, säger Google gärna, för att minska betydelsen av sin monopolliknande position. ”Man kan inte lagstifta mot ny teknik”, säger innovatörer gärna, trots att det förstås oftast går alldeles utmärkt att göra det – om folket vill det.
Det är en tänkvärd bok, den finns tyvärr bara på engelska som ”21 digital myths”, men den är lättläst. Och i dag vill jag bidra med ett tjugoandra exempel: Myten att barn genom ivrigt skärmanvändande automatiskt blir ”bra på datorer”.
Det finns rätt lite som stöder den tesen. Det verkar snarare vara som att säga att du blir en bra bilmekaniker av att köra mycket bil. Lite mer förstår du förstås – men det verkligt viktiga om det som finns under huven, det måste du lära dig på ett annat sätt. Internet är oftast byggt för största möjliga användarvänlighet. Tack och lov för det. Jag älskar Apples inflytande där: de revolutionerade det digitala genom att förutse problem och lösa dem. I den mån vi ville ändra något så kunde vi ju bara peka med fingret.
Baksidan? Vår okunskap om själva tekniken har gjort oss inkapabla. Ofta orkar vi inte ens göra de mest basala justeringar för att skydda vår integritet eller forma redskapet på ett sätt som vi själva gillar. Det känns inget vidare att konstatera det, men dit har vi kommit: det är nu ofta enklare att anpassa sig själv än att anpassa tjänsten vi använder. Och personlig integritet? Vi verkar strunta i det bara.
Den som tror att Tiktok fungerar självständigt från den kommunistiska diktaturen är gränslöst naiv. Hur många orkar ta den diskussionen med sina tolvåringar?
Clubhouse är det senaste exemplet – något lika datatörstigt har jag sällan sett. Snabbt sörplar denna app för livesändning av samtal i sig all möjlig information. Hela din telefonbok, till att börja med. Var hamnar den? Vem får tillgång till den? Hur kan den användas? Vad får säljas vidare enligt det användaravtal som alla har godkänt men ingen har läst? Tiktok är lika illa, eller värre. Appen är skapad i Kina, dels för att generera enorm datainsamling bland unga i västvärlden, dels för att på sikt driva ett kulturinnehåll som kan linjera bra med kinesiska politiska ambitioner.
Den som tror att Tiktok fungerar självständigt från den kommunistiska diktaturen är gränslöst naiv. Hur många orkar ta den diskussionen med sina tolvåringar? Hur många har kunnande nog att göra det? Vi har ett enormt informationsunderskott här, och vi hamnar med barnen på samma plats som vi hamnar själva: vi försöker inte ändra på produkterna, vi ändrar på oss själva i stället – och går gradvis med på nästan vad som helst.
Men se upp nu. Jag föreslår inte en återgång till ett analogt samhälle, det handlar inte alls om det. Vi måste se nyktert på både det positiva och det negativa. Den pedagogiska effekten av skärmen till exempel. Finns den? Jodå, absolut. När barnen övar upp samarbete och kommunikation via nätverksspel – jubla. När de får i gång snabbhet och kreativitet genom att blixtsnabbt röra sig i Minecraft-landskap som ger tio gånger häftigare utlopp för fantasin än vad Lego någonsin gjort – var inte rädda. Men när någon säger att barnen därmed på ett djupare plan förstår saker om datorers och informationens anatomi, då ska ni syna det.
Den som hänger på Tiktok eller älskar Roblox lär sig inte ett skvatt om var data lagras, hur kod skrivs eller hur informationsdesign får oss att välja sådant vi inte riktigt vill. Inte att flytta och säkra filer, inte att fundera över vilka data man delar med sig av, och definitivt inte att programmera om telefonen vid behov.
Idén att barn automatiskt skulle bli ”bra på datorer” av att använda datorer till lite vad som helst låter mest som önsketänkande från föräldrar som inte orkar ta fajten om barnens digitala fostran. Jag klandrar i och för sig ingen förälder som hamnar där. Jag har ofta gjort det själv. Inte minst för att få vara i fred med en kul grej som jag just tänkt kolla på Youtube.
Andreas Ekström
Andreas Ekström är författare och föreläsare med inriktning på den digitala revolutionen och utsågs till Årets talare i Sverige 2018.